Pengar, avsaknaden av sätt att få dem

Torsdag, jag kom iväg tidigt och som tack hamnade jag i någon form av rusningstrafik. Inte den varianten man hört rykten om med strida floder av människor, men man hade problem att komma på tåget. Folk trycktes in av en stationsvakt i uniform, dock ej där jag var. Tydligen var jag tidig till labbet, jag och två andra var där. Tydligen föredrar de flesta att komma in mellan tio och tolv, inte nio som jag.

Jag talade med en av de kvinnliga doktoranderna och berömde de foton hon hade vid skrivbordet. Hon höllinte på med foto själv men påpekade att Matsubayashi, en annan person som sitter några meter från mig håller på en hel del med det. Jag spenderade sedan en hel del tid med att komma ikapp med bloggandet, tills dess att Matsubayashi kom in. Tydligen har han samma kamera som mig, men han är riktigt riktigt duktig. Canonanvändare dessutom så jag erbjöd mig att låna ut utrsutning om han fann något intressant.

Nu till det här med pengar. Jag har några tusen i japansk valuta på mig. Så vitt jag förstod av de papper som fanns tillgängliga om mitt boende skulle jag betala när jag flyttade in. Som ni alla vet har ekonomin inte varit riktigt hundra på sistone, den svenska kronan har över ett år tappat en tredjedel av sitt värde jämtemot den japanska yenen. Jag drar mig därför för att växla och hoppas på en förbättring. Det är ett risktagande men jag kan inte direkt flytta över alla mina pengar till Japan och ha dem i madrassen. Jag behövde pengar, men hur?

Jag behövde även fler foton på mig själv. Så gott som varenda papper av större betydelse ska ha ett foto av mig påklistrat. Som tur var fanns det en fotoautomat vid en närbelägen kaffeteria. Tillbaka vid labbet så var det lunch, det bläddrades lite i böckerna om Sverige som jag hade med mig och snart blev jag indragen i att förklara geografi, kultur, mm. Jag hoppas jag inte pratade för mycket...

Jag begav mig nu ned till Shirokanedai för att lämna över papper för boendet. Jag kom ihåg från min vistelse i Osaka förra året att den japanska posten hade bankomater som funkade finnemang med utländska kort. Och hade jag inte sett ett postkontor igår? Vid tunnelbanan i Shirokanedai? Jag fick ut lite pengar, lagom för att täcka min första betalning nästa dag (tydligen så skulle jag få en räkning, men det hade jag ingen aning om vid detta tillfälle).

Snart var jag vid vad som skulle bli mitt hem, jag möttes av en vaktmästare och en sekreterare. Jag fick en plats i en soffa och började fylla i alla papper. Lite apropå ingenting kommer en man in och säger något om att kolla på ett rum. Jag anar ingenting, ingenting alls, vem är denna person? Jag ber om mer tid att fylla i papprena, han går iväg, det skulle jag nog aldrig ha gjort dock. Snart kommer vaktmästaren och förklarar på ett väldigt japanskt vis att förklarar att chefen gärna vill visa rummet just nu och att papprena kan vänta, till och med till imorgon, "så om du kan vara så snäll att följa med...". Chefen kommer tillbaka och jag har nu en munter chef som på någorlunda duglig engelska förklarar ingående allt från hur nyckeln fungerar (det behövdes faktiskt, nyckeln är magnetisk och mer komplicerad än vad nöden kräver) till varmvattnet. Efter ett tag får jag en nyckel och är tillbaka i lobbyn. Han verkade inte arg i varje fall.

Om japaner och japanska sätt att vara så kan det sägas att det fanns en skylt i lobbyn. I stil med: "Vissa personer som bor här har barn och ibland leker de i lobbyn... Barn är trevliga och det är bra att de leker och mår bra. Vi är väldigt glada att ha barn i våra hus... Men, vissa personer ogillar att borden flyttas och att det väsnas mycket i lobbyn. Det vore synd om dessa människor skulle bli lidande, så snälla, vänligen låt inte era barn leka i lobbyn." Om det finns ett "men", pass på, det är en stark indikator och kan inte liknas vid hur det är hemma.

Jag fick även ett litet papper med min adress. Mitt namn skrivs såhär för den som är intresserad (man kan lika väl skriva som vanligt, Pontus Stenetorp ni vet).

ラース　エリック　ポンとす　ステネートルプ

Och här är min adress på engelska.

The University of Tokyo International Lodge
Room A302
4-6-41 Shirokanedai
Minato-ku Tokyo, Japan 〒 108-0071

Och på japanska.

東京大学インターナショル・白金台ロッジ
A棟 部屋番号302
〒 108-0071 東京都港区白金台 4-6-41

Det bar tillbaka till Todai. Ett problem med mitt rum är att lakan, täcke... ja allt utom säng, saknas. Vart tusan hittar man det? Jag frågade runt och hörde om ett ställe som hette Don Quixote eller Don Kihoote på japanska. Jag fick till slut ut en karta genom att låna en gemensam dator på labbet, på så vis hoppades jag att det skulle bli enklare att hitta.

På vägen hem märkte jag något underligt. Högtalarna gick varma och personalen hade ställt ut skyltar. För första gången kände jag mig riktigt handikappad genom att inte kunna språket tillräckligt bra. Vad hade hänt? Jag vet fortfarande inte helt säkert men jag vet att tågen inte längre gick som de borde. Nästa avgång skulle ske innan det nuvarande klockslaget. Jag lyckades jobba mig runt den linje som hade problem och snart var jag tillbaka på hotellet.